Öppet brev till SVT från FSS, Akademiförbundet SSR och SKTF
med anledning av Uppdrag Granskning som sändes direkt från Vetlanda
den 24 april 2007, 27 april 2007

Svar från Eva Hamilton/SVT

"Fallet Louise", 12 april 2007

"Anklagad", debattserie i DN, december 2006

Öppet brev till Eva Hamilton, SVT:s ledning och  SVT:s styrelse

Stockholm och Uppsala den 27 april 2007

Det tragiska ärendet i Vetlanda har väckt debatt och heta känslor i landet. Frågor har ställts om hur socialtjänsten fungerar, såväl i Vetlanda som i övriga landet.

Vi som är verksamma inom det sociala fältet vill diskutera hur vi kan utveckla och  förbättra arbetet för att ge rätt stöd till utsatta barn i Sverige. Därför tackade vi ja till att vara med i Uppdrag Gransknings direktsända debatt den 24 april. I de förberedande samtalen utlovades att programmet också skulle blicka framåt och diskutera: Hur fungerar skyddet för de mest utsatta barnen? Vad kan förbättras?

Tyvärr ägnades så gott som hela programtiden åt att om och om igen ställa samma fråga till den politiska ledningen för Vetlanda, ”varför gjorde ni inte något?”. Undertecknade försvarar inte Vetlanda kommuns hantering i det enskilda ärendet, och Länsstyrelsen har vid sin granskning, som för övrigt skedde långt tidigare än Uppdrag Gransknings, framfört allvarlig kritik.

Socialtjänsten har ett viktigt och ansvarsfullt arbete att utföra. Inte minst för de utsatta barnen. Sakfrågorna som väcks av bland annat Vetlandafallet är mycket komplexa och förtjänar att debatteras nyanserat och djuplodande. En debatt om dessa frågor måste även handla om hur stödet och skyddet för utsatta barn ser ut i Sverige idag; Vilka svårigheter finns och vad kan göras bättre? Vilka förutsättningar krävs för att socialtjänstens medarbetare ska få goda förutsättningar att kunna leva upp till socialtjänstlagens intentioner?

Dessa frågor har allmänheten ett intresse av att få svar på. Och vi ställer gärna upp för att diskutera dem i ett program och med en debattledare som är lika intresserad som allmänheten av att låta olika sidor komma till tals.

Syftet med Uppdrag Gransknings paneldiskussion kan diskuteras. Utrymme att berätta om negativa erfarenheter av socialtjänsten var det enda som gavs. Vi som hade möjlighet att lyfta sakfrågan till en högre nivå och diskutera hur vi kan utveckla socialtjänsten för att på bästa sätt värna om de utsatta barnen i vårt samhälle, fick liten eller ingen möjlighet att komma till tals. I SVT:s uppdrag och ansvar som public service -företag ligger naturligtvis att ge utrymme för en seriös och nyanserad debatt. Tyvärr blev resultatet av det direktsända Uppdrag Granskning-programmet den 24 april det motsatta.

Frågan är vem denna diskussion gynnade? Säkerligen inte de utsatta barnen i samhället.

Vi representerar Sveriges socialsekreterare och socialchefer
Per-Olof Forsblom, ordförande Föreningen Sveriges Socialchefer
Christin Johansson, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR
Yvonne Ahlström, Socialpolitiskt ansvarig SKTF

åter till sidans topp

Länk till tråden "fallet Louise" på Sociala Nätets diskussionsforum
Länkar till SvD Brännpunkt, inlägg från Hjördis Flodström Nilsson respektive Janne Josefsson

Svar från Eva Hamilton på SVT

Tack för ert brev. Det tragiska fallet i Vetlanda har väckt stor uppmärksamhet efter det första programmet i Uppdrag Granskning. Mot den bakgrunden var det naturligt och viktigt för redaktionen att framför allt följa upp det som hänt, men också för att påbörja en diskussion om  slutsatser och erfarenheter. Därför var ni också inbjudna att delta med era synpunkter.

Jag beklagar att ni är besvikna på upplägget och innehållet i den direktsända debatten. Man måste ändå konstatera, att den då pågående diskussionen om det aktuella ärendet gjorde att det var ofrånkomligt att inte låta den frågan dominera debatten. Och att i en direktsänd TV-debatt gäller det kanske ibland också att ta för sig, vilket projektledaren säger sig ha påpekat tydligt för de medverkande.

Det fanns inslag av den djupare och framåtsyftande debatt som ni efterlyser, men den kommer säkert att återkomma efter en tid, då diskussionen handlar mer om den generella synen på arbetet och utvecklingen inom socialtjänsten idag och i framtiden.

Jag vidarebefordrar era synpunkter och tankar till Uppdrag granskning och andra samhällsprogram inom SVT så att redaktionerna får kännedom om er synpunkter och tankar inför eventuellt uppföljande eller nya program kring detta allvarliga ämne, som liksom ni själva konstaterar ytterst handlar om de utsatta barnen i samhället.

Vi kan dock redan konstatera att flera chefer och medarbetare inom socialförvaltningar hört av sig och tackat för reportaget och berättat hur man nu ser över sina rutiner för att undvika att detta kan hända igen.

Vänliga hälsningar
Eva Hamilton

åter till sidans topp

”Fallet Louise”, ett tragiskt öde att ta lärdom av

Uppdrag Granskning visade den 10 april ett skakande reportage om en flickas uppväxtvillkor. Stark kritik riktades mot socialtjänsten som inte ingripit i ”fallet Louise” och i viss mån riktades också kritik mot psykiatrin.

För några år sedan visade Uppdrag Granskning ett program om socialtjänsten i Oskarshamn där socialtjänsten ingripit och där den handlingen fick stark kritik. Att omhänderta respektive inte omhänderta  barn är en komplex och svår fråga som ofta inte har ett enkelt svar.

Föreningen Sveriges Socialchefer tycker att Uppdrag Granskning är ett mycket viktigt och bra program, som behövs för att belysa orättvisor i samhället. Vi känner den granskade verksamheten väl, vilket gör att frågor väcks om det skeende som programmet presenterade. Finns det fakta som av till exempel sekretesskäl inte har kommit fram? Möjliga förklaringar, som dock aldrig kan ursäkta att Louise inte omhändertogs, kan vara bristande rutiner och metoder, personalbrist eller en ovillig socialnämnd i kommunen.

Helhetsbilden är kanske mer komplex än den som programmet visade och för att få en förändring till stånd måste man ha kännedom om och förstå hela bilden. Alla detaljer kan vi aldrig få veta, däremot få mer information om varför man inte gjorde något. Men oavsett hur helhetsbilden ser ut är det som hänt Louise upprörande och självklart oacceptabelt.

Socialtjänstens utredningsverksamhet när det gäller barn och unga är i ett skede där det i dag finns betydligt bättre arbetsmetoder än för bara några år sedan. Bra utredningsinstrument för att kunna upptäcka problem och resurser i barnets omgivning, hos barnet självt och hos barnets familj har utarbetats av Socialstyrelsen efter en förebild från England. Metoden benäms BBIC, barnets behov i centrum, och den håller nu på att införas i många kommuner. Det kommer att ge kommunerna bättre möjlighet att göra professionella utredningar. Socialtjänstens kunskaper och metoder när det gäller att prata med barn i svåra och utsatta situationer har också påtagligt förbättrats under senare år enligt den erfarenhet som Föreningen Sveriges Socialchefer har.

En annan viktig faktor för att förhindra att ”fallet Louise” upprepar sig, är att skapa möjligheter att behålla erfaren personal inom socialförvaltningen så att inte karriärvägen är att söka sig därifrån. Det är av yttersta vikt att inte låta oerfarna socialarbetare handlägga denna typ av ärenden ensamma. Det är också en viktig ledarskapsfråga att se till att all personal har en adekvat utbildning, får vidareutbildning och stöd.

Självklart bör de insatser som socialtjänsten gör ske i samverkan med familjen i första hand, men när det är nödvändigt att skydda barnet finns det en tvångslagstiftning. Den måste tillämpas och enligt våra erfarenheter gör man också det i de allra flesta fall. Länsstyrelsen utövar också tillsyn för att kunna påtala när och om det finns brister i kommunens verksamhetsutövning.

Att observera barn som far illa är en angelägenhet för många. Det är viktigt att de som arbetar inom psykiatrin och beroendevården observerar hur patienternas barn har det, och att de - när det finns skäl - anmäler till socialtjänsten. Rutiner för detta är en mycket viktig fråga.

Vi ställer oss därför frågan om sekretesslagstiftningen behöver ses över när det gäller observation av barn och unga, så att sekretess myndigheter emellan inte riskerar att orsaka missförstånd om vad som ska göras och inte göras. I England och Holland har man förändrat lagstiftningen efter uppseendeväckande och tragiska händelser med barn.

Om de som ska observera barns behov gör det på ett adekvat sätt, och socialtjänsten gör grundliga utredningar för att få till stånd kunskapsbaserade insatser och bedömningar, kommer verksamheten att bli ännu bättre än den är i dag. I de allra flesta kommuner och i de allra flesta individfall görs adekvata, kunniga bedömningar och insatser av erfaren personal som arbetar med väl fungerande rutiner och metoder.

Att det sker felbedömningar av så grovt slag som i ”fallet Louise” är självklart inget vi kan acceptera eller förklara bort. Lösningen på problemet är heller inte att ansvariga chefer avgår. I stället bör vi alla inom socialtjänsten och inom angränsande verksamheter vara måna om att ta lärdom av det som gått fel så att händelser av detta slag aldrig upprepas.

Uppsala och Stockholm den 12 april 2007
Per-Olof Forsblom, ordförande Föreningen Sveriges Socialchefer
Lotta Persson, vice ordförande Föreningen Sveriges Socialchefer

åter till sidans topp

"Anklagad", debattserie i DN

Dagens Nyheter har publicerat en debattserie på ämnet "Anklagad". Ett av debattinläggen, "Utredningar baseras på skvaller", har skrivits av Bo Edvardsson, docent i psykologi vid universitetet i Örebro, som specialiserat sig på utredningsmetodik. I sitt inlägg menar Bo Edvardsson att allt för många utredningar görs utifrån utredarens subjektiva tolkning och utan att lämnade uppgifter kontrolleras.

FSS har reagerat mot Bo Edvardssons inlägg och i en replik skriver Isabel Andersson och Lotta Persson (FSS region Stockholm Gotland) att Bo Edvardsson uttrycker sig kategoriskt och generaliserande.